Men herre gud människa ta dig i kragen

och gå vidare. Du har ju klarat det förut. Ja ungefär så har jag gjort för att komma vidare.

Glöm. förträng & lev vidare med livet.

Ja kanske därför det har tagit hel stopp för mig nu.



Hittar inte kragen för att kunna ta tag i den & gå vidare.



Jag har en utmattnings depression i grunden, posttraumatiskt stress syndrom (ptss),

berörings fobi & nu sedan i sommras panikångest.



Det blev helt enkelt för mycket. En arbetsträning som inte var genomtänkt, en jobbig graviditet,en svåger som kom för att tala igenom vårat hyres kontrakt men det slutade med att jag fick en utskällning. Jag fick veta att jag inte visade respekt för svärmor, vissa av makens syskon samt att (vi) jag hade renoverat olovandes samt att vi lovat att ställa rum till förfogande till vissa av makens syskon med familj.

Till saken hör att sedan vi bytte vånings plan med svärmor så har hela tiden ett rum varit "bokat" av en av makens bröder. Det rummet har varit hans så det har inneburit att fast rummet finns i vår lgh så har man bara pratat med svärmor om att komma upp på semestrar odyl. Vi har fått veta sist av alla att dom skall komma hit.

Sedan så har det sagts att man skall bara sova på detta rum MEN för oss har det inneburit att alla våra rum annvänds, vi skall vara 10 pers på en dusch & inget privatliv & en massa andra saker.



För ca 3 år sedan krävde jag ett skriftligt kontrakt där det skulle stå vad vi hyrde.

I det kontraktet står det att vi hyr alla rummen på 2 våningsplan & att pengar få tas från hyreskontot för att renovera. Vi fick även en hyreshöjning på 300 kronor för att få tillgång till broderns rum i våran lgh.
Det vi gick med på var att om husrum behövdes så skulle vi lösa det men inte att ett rum skulle vara okupperat hela tiden.

Ingen protesterade eller kom med krav. Ändå har det tydligen räknats med att detta rum skall tillhöra brodern med familj.



Så nu när vi behövde rummet & renoverade 2 rum på nedervåningen blev det fel & ramaskri bland vissa personer.

Och jag hade inte hållit mig efter kontraktet. Därav utskällningen & vi tvingades ställa ett rum tillförfogande för sommar gästerna.
Jag fick även veta att jag inte visade tillräckligt med hänsyn & respekt för svärmor hoppsan fel av mig men inget förtydligande om eller hur jag gjort/gjorde fel.
Sedan så hade makens syskon med familjer, särskilt 2 bröder med familj RÄTT att vara här.
Eller som svågern uttryckte det att det var deras rätt att vara här på semester.
Att deras mor är 82 år & har värk spelar tydligen ingen roll.
Eller vad vi vill spelar absolut ingen roll.
Eller att svågern som satte mig på plats inte visste hur det brukade vara på sommrarna, på påsk & på jullovet. Han hade inte alla fakta.
Eller att jag tyckte han var spydig när han kommenterade min graviditet.

För mig blev sommaren ett helvete.

Rädd att göra fel, vara på fel ställe vid fel tidpunkt, ett hem som invaderades, rädd för fler utskällningar. Rädd att jag inte visade tillräckligt med respekt för makens syskon med familjer & svärmor. Att ständigt gå på tå för kommentarer som inte var särskilt snälla alla gånger.
Att bara ta att när man är här på semester gör man på ett visst sätt.

2 syskonträffar snabbt efter varandra där bara vårat hyreskontrakt diskuterades & andras rätt att utnyttja vårat hem. Ett hus som skulle målas om på utsidan vilket innebar att vem som helst när som helst kunde komma inklivandes. Min sömn som försvann, sommargäster i 14 dagar & en fruktansvärd panikångest. En ångest som jag försökte hantera utan att visa andra. Samtidigt skulle jag klara av min arbetsträning det slutade med att jag hamnade på psyket.



Jag vill fortfarande inte träffa en del av makens syskon. Varför jag fick en utskällning vet jag inte riktigt. Jag vet inte om jag vill veta heller.

Ibland funderar jag över vad vissa tror att jag är för människa.

Jag & min man tar beslut tillsammans. Kanske dom tror att maken är en toffel & jag en arbigga som driver igenom vad jag vill. Utan att ta hänsyn om eller för andras känslor.

Det ironiska i denna kråksång är att om vi låtit bli att renovera broderns rum, ett rum som vi betalar för. Eller renoverat & låtit honom behålla rummet så hade detta inte hänt.



Eller att jag ifråga satt svågerns rätt att klampa in i vårat hem & skälla ut mig så kanske det inte hade lett till panikångest som sedan blev förväntans ångest, en personlig kris & självmords tankar.



Nu kanske du som läser detta tänker men flytta människa varför bor du kvar.

Eller kanske funderar du över varför jag reagerade som jag gjorde över utskällningen.

Ja jag funderar själv över varför det blev som det blev.
Jag har inget svar. Förutom att: nej jag vågade inte stå upp & försvara mig själv & min familj
att allt som hänt sedan i julas bara blev för mycket för mig att hantera & ledde till ångest.
( ett sätt för kroppen att försvara knoppen)


Vi bor egentligen där vi vill MEN jag skulle vilja bo här själv med familjen, så vi väntar på ett kontrakts svar på ett förslag som vi lämnade i september. Ett svar som vi inte verkar få för just nu är det ju inte nån brådska. Men till sommaren lär det brinna i knutarna.



Och jag har mått så pass dåligt så vi som familj har tagit ett beslut om att vänta tills jag mår bättre innan vi tar tag i eländet.